Negativa utsläpp kommer sannolikt att krävas för att Sverige ska nå klimatmålen. Forskare från IVL, Chalmers och Profu har utrett möjligheterna för negativa utsläpp genom avskiljning, transport och lagring av biogen koldioxid, så kallad bio-CCS, från kraft- och fjärrvärmeanläggningar inklusive avfallsförbränningsanläggningar. I en rapport beskriver de hur man kan skapa incitament och finansiering för negativa utsläpp, men även vilka risker som finns och hur de kan hanteras.
Negativa koldioxidutsläpp är vanligt förekommande i de flesta globala scenarier som uppfyller Parisavtalets temperaturmål och är en viktig del för att Sverige ska nå nettonollutsläpp år 2045. Trots det saknas nästan helt ekonomiska incitament som stöder utveckling och införande av bio-CCS.
– Marknaden för negativa utsläpp kommer att bli betydande, och den måste utvecklas snabbt för att vi ska klara klimatmålen. Sverige har goda förutsättningarna för att utveckla bio-CCS men samtidigt är det viktigt att det görs på ett genomtänkt och hållbart sätt så att det inte används för att fördröja verkliga utsläppsminskningar, säger Lars Zetterberg på IVL Svenska Miljöinstitutet.
Negativa utsläpp kan exempelvis skapas genom en ökad kolinbindning i skog och mark, produktion och lagring av biokol och genom att avskilja och lagra koldioxid från stora anläggningar som förbränner biomassa. Den sistnämnda tekniken kan användas på ett stort antal svenska pappers- och massabruk samt kraftvärmeverk. Potentialen för bio-CCS är därför mycket stor, cirka 30 miljoner ton koldioxid per år vilket är ungefär två tredjedelar av Sveriges territoriella växthusgasutsläpp.
Forskarna har utvärderat fyra olika finansieringsmodeller för bio-CCS: 1) att staten går in som köpare; 2) att det införs en kvotplikt för sektorer som förväntas ha kvarvarande fossila utsläpp år 2045; 3) att EU ger incitament för negativa utsläpp antingen genom en europeisk kvotplikt eller genom att deltagare i EU:s utsläppshandeln tillåts använda bio-CCS-krediter för att kompensera för utsläpp som är svåra att ta bort; samt 4) att privata företag köper bio-CCS-krediter för frivillig klimatkompensering.
Energimyndigheten har fått regeringens uppdrag att ta fram ett stödsystem genom så omvända auktioner, vilket innebär att staten betalar aktörer som kan erbjuda negativa utsläpp.
– Systemet kommer säkert att fylla en viktig funktion för att få i gång en fullskalig tillämpning av bio-CCS-tekniken, men på sikt är det inte rimligt att statskassan ska betala för stora volymer negativa utsläpp. För det krävs andra former av långsiktig finansiering. I rapporten visar vi på utvecklingsvägar för utbyggnaden av bio-CCS och hur det kan drivas på affärsmässiga grunder där staten inte behöver bekosta de negativa utsläppen, säger Kenneth Möllersten på IVL Svenska Miljöinstitutet.