Nya bränslet – vanliga metaller

Kennet Ruona/TT: Förbränning av olika ämnen studeras med hjälp av grön laser i laserlabbet på Lunds Tekniska Högskola.
Kennet Ruona/TT: Marcus Aldén, professor i förbränningsfysik. Lunds Tekniska Högskola.

Kan man förbränna annat än fossila bränslen för att få ner koldioxidutsläppen? Det är en fråga som intresserat forskare runt om i världen, och nu har man kanske hittat en lösning. Vanliga metaller.

På Lunds tekniska högskola undersöker en grupp forskare hur man kan optimera förbränningsprocessen av metaller, så att man ska kunna använda det som ett nytt bränsleslag.

Det här är ny teknik för oss, det är spännande utmaningar att få detta att fungera, säger Marcus Aldén, en av forskarna som är professor i förbränningsfysik.

Inhemsk energikälla

Metaller som exempelvis järn, aluminium och kisel har ett energiinnehåll som är högre än det som fossila bränslen har per liter. Dessutom finns det mycket av de metallerna i jordskorpan, säger Aldén. I Lund tittar man särskilt på förbränning av aluminium, eftersom det utöver värme alstrar vätgas som kan användas i vissa industrier.

Det finns många fördelar med att förbränna metaller, till exempel för att det kan vara en inhemsk energikälla så att man inte är beroende av att andra länder ska skeppa olja och kol till exempel. Som omvärlden ser ut nu har det ju blivit mer aktuellt.

Cirkulär process

Metallerna förbränns genom att man låter dem reagera med upphettad luft eller vattenånga. Värmen som frigörs kan användas för att till exempel driva turbiner. Förbränningen släpper inte ut någon koldioxid och är säkrare jämfört med fossila bränslen, utan att kosta mer, säger Marcus Aldén.

Restprodukten efter förbränningen är metalloxid. Genom att tillsätta energi kan man återställa metalloxiden till ren metall igen, och börja om processen på nytt.

Den kanske viktigaste fördelen är att man på sikt ser det här som en helt cirkulär process.

Kan lagra energi

Tanken är att använda grön energi, som sol eller vind, för att återställa metalloxiden till metall. Det blir då ett sätt att lagra energi som är säkrare och billigare än att lagra den i till exempel vätgas.

Forskningen inom metallförbränning sker än så länge i ett fåtal laboratorier runt om i världen. Man satsar mycket på att testa den här processen i såväl Tyskland som Nederländerna, säger Aldén.

I Nederländerna har man kommit längst med tillämpningen av tekniken, där studerar man järnförbränning och har byggt en prototyp för att testa det. I Tyskland satsar man också mycket på järn, och tanken är att kunna ersätta kolbrännare.

Brygger öl med metallförbränning

I Nederländerna bygger de dessutom en testanläggning i ett ölbryggeri, där bryggeriets el och värme kommer från förbränning av järnpartiklar.

Men än återstår flera utmaningar innan det kan användas fullt ut i kommersiell skala, säger Marcus Aldén. Han gissar att det kan vara verklighet om fem–tio år med de resurser de har nu.

Det vore spännande om verksamheten skulle kunna utvecklas och tillämpas i Sverige som den börjar göras i Nederländerna. Det här handlar om att återvinna, det ska man ju göra i ett hållbart system.