Det finns ett nära samband mellan skoglig värdetillväxt och vald tidpunkt för slutavverkning. I ett samarbete med SLU har skogsekonomen Henrik Wikman i en studie visat att så är fallet och att många skogsägare därigenom går miste om ekonomiska värden.
– Detta är en för skogssverige mycket viktig studie; för första gången någonsin presenteras siffror på riks- och landskapsnivå över skogens genomsnittliga förräntning vid tidpunkten för dess slutavverkning, säger Henrik Wikman, skogsekonom på Norra Skog, i ett pressmeddelande.
Ett sätt att mäta ekonomisk lönsamhet är genom förräntning.
– Det är ett mått som beskriver vinst i förhållande till insatt kapital och tid. Vill du maximera skogens ekonomiska avkastning finns alltså en förutbestämd förräntning då skogen bör slutavverkas, förklarar Henrik Wikman.
Studien bygger på data från Riksskogstaxeringen, en årlig stickprovsinventering med främsta syfte att beskriva tillstånd och förändringar i svenska skogar. Genom att studera provytor över tid fick studien information om vilka av dessa som slutavverkats men också fakta om skogliga variabler från respektive provyta strax före slutavverkningstidpunkten.
Den statistiska metod som sedan användes för att identifiera viktiga samband kallas ANOVA. Metoden låter en användare testa olika gruppers medelvärden mot varandra för att se om skillnaderna är statistiskt signifikanta, eller endast beror på slumpmässig variation. Exempelvis undersöktes ifall skogsbolag väljer att slutavverka sin skog vid en högre förräntning än privata skogsägare, ifall gran och tall slutavverkas vid samma förräntning och vilken genomsnittlig förräntning skog som slutavverkas har.
– Den största och mest intressanta upptäckten från den här studien var att de olika huggningsklasserna som undersöktes visade sig ha olika förräntning. När jag senare jämförde den genomsnittliga förräntningen för skog som valts ut för slutavverkning mot slutavverkningstillåten skog som inte valts ut för avverkning, så fanns det ingen skillnad i förräntning, säger Henrik Wikman.
Utifrån det kommer Henrik Wikman också till slutsatsen att den indelning av skogen i huggningsklasser som Riksskogstaxeringen gör är betydelsefull ur ett ekonomiskt perspektiv, att det finns goda möjligheter att välja ut bestånd med låg förräntning till slutavverkning.
– Resultatet var förvånande. Det innebar alltså att skogsägare inte nyttjar den informationen utan slutavverkar skog oberoende av dess förräntning och går miste om ekonomiska värden.
Ur ett lönsamhetsperspektiv vore det enligt skogsekonomen Henrik Wikman optimalt att slutavverka det bestånd med lägst förräntning och låta de med hög förräntning fortsätta växa.