Nyligen presenterade det relativt nybildade energibolaget Kärnfull Energi ett helt nytt grepp för investeringar inom ny kärnkraft. Idén är utveckla kraftverksprojekt på liknande sätt som inom vindkraftsindustrin, där man knyter samman leverantörer, finansiärer och kunder för att sälja projektet vidare till en operatör. Det här är en naturlig följd av att små modulära reaktorer nu börjar säljas kommersiellt. Nu är det tid för staten att riva hindren för kärnkraften och ge alla kraftslag lika förutsättningar, säger Carl Berglöf, kärnkraftsexpert vid branschorganisationen Energiföretagen Sverige
Under slutet av förra året inträ ade ett spektakulärt skifte inom kärnkraftens utveckling i västvärlden. I november 2021 tecknade amerikanska reaktorleverantören Nuscale ett avtal med Rumänien om en första leverans av så kallade små modulära reaktorer (SMR). Ceremonin såg ut som vi är vana vid när stora affärer görs mellan länder. Det amerikanska klimatsändebudet John Kerry skakade hand med Rumäniens premiärminister Klaus Iohannis.
Därefter har ytterligare tre liknande avtal om SMR tecknats. Kanadensiska Ontario Power Generation och polska kemibolaget Synthos har var och en tecknat avtal med GE Hitachi om leverans av en SMR senast 2028 respektive början av 2030-talet. Nyligen slöts en liknande överenskommelse mellan Nuscale och det polska gruvbolaget KGHM rörande en SMR till 2029. Även på bilder från dessa kontraktsskrivningar ser vi personer skaka hand med varandra, men nu är det bolagens vd som står framför kameran, inte ministrarna. Det är en ny företeelse.
Händelserna markerar ett historiskt skifte i hur investeringsbeslut kring ny kärnkraft fattas. När vd:ar skakar hand handlar det om kommersiella avtal mellan bolag, inte bilaterala avtal mellan ländernas regeringar. Investeringarnas storlek och risknivå kan nu göras tillräckligt låga för att privata investerare ska våga ta steget och investera i ny kärnkraft. Därmed finns förutsättningar för att utvecklingen av små modulära reaktorer kan ta fart på allvar. Det är en sådan rörelse vi nu kan se i Sverige.
Vi kan nu konstatera att många viktiga förutsättningar finns på plats i Sverige för att aktörer ska våga investera i ny elproduktion, såsom småskalig kärnkraft. I södra Sverige råder ett stort behov av ny elproduktion sedan både elområdena SE3 och SE4 blivit underskottsområden som allt oftare har ett elpris som kopplar till kontinenten. Och ett högre pris, och därmed potentiellt högre intäkter ger som bekant incitament för investeringar. Från myndighetshåll ser vi också att det kommuniceras ett behov av ny elproduktion. Planer för ny havsvind etableras och stamnätet ska byggas ut för att främja elproduktion till havs. Svenska kraftnät skriver dock i sin systemutvecklingsplan att väderberoende kraft tillsammans med lagring och flexibel elanvändning inte kommer vara tillräckligt för att samhället ska klara sin elektriering. Det kommer också krävas mer fossilfri planerbar kraft i södra Sverige, enligt affärsverket, och kärnkraft är ett av få alternativ som står till buds. Samtidigt har Energimyndigheten börjat investera i teknisk utveckling av SMR.
Från regeringens håll har man meddelat EU-kommissionen att kärnkraft ska inkluderas i EU:s ramverk för hållbara investeringar. Därtill har man presenterat en elektri eringsstrategi som ska möjliggöra minst en fördubblad elanvändning. ”Vi ska vända på varje sten”, sa energiminister Farmanbar vid presskonferensen. Det råder ingen tvekan om samhällets vilja att ställa om.
Men trots att flera förutsättningar för ny kärnkraft finns på plats i Sverige så finns det en del risker. Att det energipolitiska målet skapat en tvetydighet kring ny kärnkraft känner de flesta till, men mer konkret kan konstateras att regelverket är förlegat. Den som investerar i en kärnkraftspark om exempelvis tolv små reaktorer kommer enligt rådande avgiftsstruktur att betala skyhöga granskningsavgifter till Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM). Avgifterna fram till provdrift motsvarar kostnaden för en av dessa reaktorer, eller 13 årsomsättningar för hela myndighetens verksamhet. Detta trots att det borde vara betydligt enklare att granska de resterande elva identiska enheterna när väl granskningen av den första är klar. Det behövs med andra ord ett regelverk som möjliggör typgodkännanden av reaktorer.
Det är dessutom orimligt att regeringen ska ge sin syn tolv gånger i samma ärende – en gång per kraftverk i parken. Ett annat problem är att det faktiskt är olagligt för regeringen att ge tillstånd för fler än fyra reaktorer i en sådan tänkt kraftpark eftersom maxtaket i miljöbalken om tio reaktorer då har uppnåtts – under förutsättning att inte en annan aktör redan har tecknat in dessa fyra reaktorer.
Något som verkligen utmanar tidpunkten för när en SMR kan stå färdig i Sverige handlar om regelutvecklingen avseende kärntekniska säkerhetsföreskrifter. De föreskrifter som efter nio års arbete presenterades av SSM i februari är inte anpassade för denna typ av reaktorer. SSM har dock meddelat att det inte kommer ta ytterligare nio år att utveckla föreskrifter för SMR nu när de har hanterat de svåraste principiella frågeställningarna. Likväl är detta ytterligare en risk som skulle kunna städas bort för att främja investeringar i ny planerbar kraft i södra Sverige.
Ökad elproduktion i södra Sverige skulle medföra minskad risk för elkonsumenterna avseende elpris. Samtidigt medför investeringar i ny elproduktion i hög grad ökad risk för elproducenten på grund av regulativa och politiska osäkerheter. Dessa riskperspektiv behöver mötas så att den totala risken kan minimeras. Detta sker redan när det gäller exempelvis investeringar i vindkraft. När det gäller kärnkraft trampas nu nya stigar upp men dämpande reglering behöver undanröjas. Regeringens elektrieringsstrategi är en god start, men utvecklingen i samhället och omvärlden verkar gå snabbare än vad strategin och myndigheternas insatser är anpassade för. Om samhället ska fånga den möjlighet som nu erbjuds att ligga i framkant avseende privata investeringar i kommersiella små modulära reaktorer krävs snabba regulativa åtgärder.
Carl Berglöf, kärnkraftsexpert Energiföretagen Sverige